Mandaism

In Swedish

Mandeism

Mandeism (eller (på engelska) mandaeanism) är en religion med Johannes Döparen i centrum med ungefär 100 000 utövare i hela världen, främst i Irak och södra Iran.

Mandeismens heliga skrift är Ginza, som betyder “skatt”

Enligt mandeismen sändes Manda d’Haije som frälsare i tidens begynnelse för ett erbjuda människorna den insikt eller gnosis som kan befria själen från fångenskapen i materien och återföra den till dess ursprung i den himmelska ljusvärlden. De troende kallas ibland sabier av det arameisk-mandeiska ordet “sabe” för “döpt” (i vatten).

Det viktigaste sakramentet är dopet genom nedsänkning i rinnande vatten, något upprepas flera gånger under den troendes livstid. De troende kallas ibland sabier av det arameisk-mandeiska ordet “sabe” för “doppad” (i vatten). Mandéerna vördar Johannes Döparen . Dopen i Irak sker vanligen i floden Tigris, som rituellt kallas för Jordan. Mandeismen är utpräglat dualistisk som i gnosticismen och motsatsparen gott–ont, ljus–mörker, själ–materia är därför viktiga. Läran innefattar förbud mot att häda, döda, begå självmord, stjäla, ljuga, begå äktenskapsbrott, skilsmässa begå våldshandlingar,. För att någon skall räknas som mandé så måste båda föräldrarna vara mandéer.

 

 

 

Mandéism i Sverige

Det första intresset för Mandeismen i Sverige kan hänföras till Matthias Norbergs översättning till latinet av Codex Nazaræus, liber Adami appellatus, en handskrift han funnit år 1777 i Paris och som bland annat innehöll en version av Ginza Rba. Denna översattes och utgavs i tryckt form åren 1815 till 1816 i Lund, och blev känd under namnet Adams bok. Denna bok antas ha inspirerat Erik Johan Stagnelius till dikten Demiurgen.

Ett antal mandéer utvandrade under 1990-talet till Sverige. Orsaken är att de inte fått ett erkännande som bokens folk och därför inte fått sina giftermål godkända vilket medfört att deras barn betraktats som utomäktenskapliga. Mandeer började under 1990-talet komma som flyktingar till Sverige och kallar sig här al-mandaer. Mandeiska föreningar finns i Stockholm, Göteborg och Malmö. Föreningen i Stockholm ger ut tidskriften Alsada. Det bor mer än 8 000 mandéer i Sverige . Den första mandeiska kyrkan i Europa finns i Sandviken.

 

In English

Mandaeism or Mandaeanism is a gnostic religion with a strongly dualistic worldview. Its adherents, the Mandaeans, revere Adam, Abel, Seth, Enosh, Noah, Shem, Aram and especially John the Baptist

According to most scholars, Mandaeans migrated from the Southern Levant to Mesopotamia in the first centuries CE, and are of pre-Arab and pre-Islamic origin. They are Semites and speak a dialect of Eastern Aramaic known as Mandaic. They may well be related to the “Nabateans of Iraq” who were pagan, Aramaic-speaking indigenous pre-Arab and pre-Islamic inhabitants of southern Iraq.

Mandaeans appear to have settled in northern Mesopotamia, part of southern Iraq and Khuzestan Province in Iran. There are thought to be between 60,000 and 70,000 Mandaeans worldwide. Until the 2003 Iraq war, almost all of them lived in Iraq. Many Mandaean Iraqis have since fled their country because of the the War and subsequent rise in sectarian violence by Muslim extremists. By 2007, the population of Mandaeans in Iraq had fallen to approximately 5,000.

The term Mandaeism comes from Classical Mandaic Mandaiia and appears in Neo-Mandaic as Mandeyānā. Other scholars derive the term mandaiia from Mandā d-Heyyi (Mandaic manda ḏ-hiia “Knowledge of Life,” reference to the chief divinity hiia rbia “the Great Life”) or from the word (bi)mandi, which is the cultic hut in which many Mandaean ceremonies are performed (such as the baptism, which is the central sacrament of Mandaean religious life).

Within the Middle East, but outside of their community, the Mandaeans are more commonly known as the Ṣubba (singular: Ṣubbī). The term Ṣubba is derived from the Aramaic root related to baptism,

A mandī (Arabic: مندى‎) is a place of worship for followers of Mandaeism. A mandī must be built beside a river in order to perform maṣbattah (baptism) because water is an essential element in the Mandaeic faith. Modern mandīs sometimes have a bath inside a building instead. Outside of Mormonism, Mandeans are the only religion known to practice proxy baptisms.